Självreflektion är bästa botemedlet mot drama

Sluta tro på allt du tänker! Denna uppmaning kommer från en av våra favoriter när det handlar om  ledarskap, Cy Wakeman, som menar att mycket av vårt lidande orsakas av oss själva, mer eller mindre genom de tankar vi tänker.

Detta kan säkert uppfattas som provocerande för många, för ”hur kan det vara MITT fel att min chef gör allt för att sabotera för mig”, eller ”hur kan JAG lastas för att ekonomiavdelningen har satt upp nya regler för att göra mitt jobb oändligt mycket krångligare?” Det Cy menar med sitt påstående är naturligtvis inte att vi själva orsakar allt som händer omkring oss, men att det inte är verkligheten i sig som orsakar oss lidande – utan våra tankar om, eller tolkning av, verkligheten. Hon menar att vårt lidande kommer att minska avsevärt, om vi lär oss att se verkligheten för vad den faktiskt är, och slutar hitta på våra egna historier om hur saker och ting är eller riskerar att bli.

Visst kan det kännas skönt att ventilera sitt missnöje över chefen med kollegorna, eller att beklaga sig, skvallra eller på förhand döma ut den nya företagsstrategin, helt enkelt för att man ”vet att den ändå inte kommer att fungera”. Men denna typ av beteende leder sällan till något konstruktivt. Tvärtom. Det som brukar hända, är att vi själva mår ännu sämre, och folk omkring oss likaså. Vi skapar drama, som Cy uttrycker det, vilket är vad som händer när vi ser världen genom vårt egos ögon. I det här sinnestillståndet tenderar vi att se problem, svårigheter och hinder. Vi själva är offer och vårt lidande beror på det som händer omkring oss.

Vad skulle du göra om du hade 2,5 timmar över?

De flesta av oss ägnar en rätt stor del av vår dag åt drama, utan att vara medvetna om det. Cy och hennes team har gjort undersökningar som visar att var och en av oss i snitt ägnar häpnadsväckande 2,5 timmar per dag åt detta. 2,5 timmar! Tänk vad mycket bra saker man skulle kunna göra under den tiden.

Vägen ut ur detta heter självreflektion. Genom att pausa i tanken och reflektera så kan vi gå bortom egot och dramat som det skapar, och detta ger oss helt andra möjligheter att se en mer sann och mindre dramatisk verklighet.

När vi kopplar bort egot, ser vi världen på ett annat sätt. Vi blir mer inställda på att hjälpa till, mer kreativa och lösningsorienterade och ser möjligheter istället för hinder. Självreflektion är med andra ord vägen bort från lidande till en bättre och mer konstruktiv syn på livet och tillvaron.

Våga fråga

Ett sätt att koppla på detta högre medvetande, är att ställa oss frågan ”vad vet jag, på riktigt?” När vi frågar oss själva det, blir vi så illa tvungna att reflektera över hur mycket i vårt upplevda elände som faktiskt är sant, och hur mycket som är våra egna föreställningar och farhågor. Försöker din chef verkligen sabotera för dig? Vet du det, eller är det möjligt att det är din tolkning av chefens beteende? Saker och ting är sällan så illa som vi tror.

En annan fråga som kan hjälpa oss ur klorna på egot, är ”om allt var toppen – hur skulle allt se ut då?”. På så sätt kopplas hjärnan automatiskt in i ett kreativt och öppet tillstånd, och vi kommer ofta på lösningar långt bortom vårt normala tänk. Alla vet hur ”toppen” ser ut, men istället för att ta sikte på det, använder vi ofta informationen till att döma andra. ”Toppen är precis tvärtemot hur de gör…”

Ledarens roll är inte att ändra på verkligheten

För 10 år sedan ägnade vi ”bara” i snitt 2 timmar av varje arbetsdag åt drama. Siffran har alltså ökat, trots att vi samtidigt har lagt mer tid på olika former av kurser och utbildningar för våra företagsledare. Det verkar med andra ord inte som att våra traditionella ledarskapsutbildningar fungerar särskilt väl…

Framtidens ledarskap handlar, enligt Cy, om att hjälpa sina anställda att lyfta sig över egot och på så sätt få tillgång till de styrkor och förmågor som vi alla besitter. I praktiken innebär ledarens uppgift att lära sitt team att se objektivt på situationer, så att alla kan se verkligheten för vad den är, snarare än att skapa sina egna historier baserat på vad de känner eller tror.

Tvärtemot vad många andra säger, menar Cy att en ledares roll inte i första hand är att inspirera och motivera, utan att hjälpa de anställda att eliminera ”det känslomässiga avfallet”, som blir ett resultat av allt drama, genom att tillhandahålla och uppmana till sunda mentala processer. Med andra ord handlar inte ledarskapet om att ändra den verklighet som medarbetarna upplever, utan att få dem att uppleva den på ett annorlunda sätt genom att hjälpa dem att lägga energin på rätt saker och att fokusera på vad de kan göra istället för vad de inte kan göra.

Genom att arbeta med medarbetarnas mindset kan man skapa team som ser och känner stolthet inför arbetsplatsen precis som den är – med brister och med fel – och som ser sin egen roll i företagets fortsatta framgång. När man ser omständigheterna för vad de är – de är inte orsaken till att du inte kan lyckas, utan de är verkligheten i vilken du måste lyckas – då kan magi skapas. Och magi trumfar drama, om du frågar oss…

Här kan du se Cy Wakemans fantastiska Tedx Talk om detta.

Vi har skrivit om Cy Wakeman tidigare, här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *